Från fäbodlivet åren 1922 – 1923
Elin Sjölén (1895 – 1968
Nylands fäbodar ligger i Vigge cirka en mil från Uslands by i Stöde.
Förr fanns det många bostugor med botöser i varje stuga, men
år 1922 var det bara fyra stycken, de hette Bo-Olle (Nickes Olle) moster
Brita Abrahamsson, Märta Andersson och undertecknad Elin Sjölén.
Man brukade i regel boföra omkring Svante-dagen den 10 juni, men var det en sen vår kunde det dröja någon dag längre fram till den 14 – 15 juni. Boföringsdagen var vi uppe halv tre på morgonen för att boföra. Det var ganska långt att gå med kor och kalvar. Karlarna körde häst. Det var en härlig morgon med klockklang och fåglarnas kvitter i träden. Det doftade från björkdungarna. Allt andades vår.
Korna gick efter varandra som i takt, de ökade farten efterhand ty de visste så väl vart de skulle. Nu sade vi farväl åt bygden och människorna för en hel sommar. Vi visste att när vi kom hem igen var den ljuvliga sommaren slut. Efter flera timmars vandring var vi äntligen framme vid vallarna och stugorna, då fick korna vila och bete i fägården medan vi kokade kaffe och vilade.
Sedan var det ett par stycken som följde korna till en plats som hette Grane ängarna, de övriga fruntimren arbetade i stugorna, det var att göra upp eld under grytan i kokstaden ute och värma vatten för att tvätt alla tråg, såar och byttor. Ostrännan och kärnan skulle lagas och stugan skuras, ibland så klistrade vi tapeter och tidningar på väggarna för att det skulle bli trivsamt. Mjölkbodens hyllor skulle skuras, jordgolvet sopas och bräderna skuras. Sedan lade vi in granris för att bidra till trevnad och frisk luft.
All mat hemifrån som gryner av all slag, mjölpåsar, kaffe, socker, salt och ostlöpe skulle ställas på sina platser. Alla medhavda byttor skulle undersökas för i dom fanns det allt möjligt, som kakor skorpor, vetebröd samt matbröd som vänliga gummor sänt med i all välmening för att man skulle sköta deras kor.
Karlarna lagade hägn omkring vallarna och i fäxet (ladugården) skulle de se efter bäsan (bindsel för kor) och laga det som var trasigt. I två dagar skulle vägar och broas i skogen ses om och lagas.
Så var det att ta in korna den första dagen. År 1922 hade
jag elva mjölkkor, en stor oxe och fyra kalvar. År 1923 hade jag
sexton mjölkkor, kvigor och fem kalvar att sköta om, fördelade
på tre bönder.
Kvällsmjölken silades upp i stora kraftiga bleckbunkar och sattes
i vatten i en stor vattenbassäng som fanns i en av mjölkbodarna. Morgonmjölken
separerades. Kopparkittlarna skulle skuras blanka alla dagar och läggas
upp på en vedtrave inne i stugan till ögonfägnad för besökarna
och stolthet för bopigan. Klockan halv fyra på morgonen var det tid
att stiga upp. Sedan jag mjölkat och följt korna till skogen gick
jag till kokstaden ute och kokade extra gott kaffe med dopp eller smörgås.
Om det regnade kokade jag inne i den stora öppenspisen, sedan gick jag
tillbaka till fäxe och skottade ut att gödsel samt sopade golvet flera
gånger. Å så skulle det var en näve mjöl i varje
bås för att korna skulle trå hem till kvällen.
När detta var gjort så var det tid att tvätta sig ordentligt
och ta på sig rena kläder. För ostberedning tog jag hälften
separerat mjöl och hälften av kvällsmjölken. Sedan den mesta
grädden var borttagen, tillsattes ostlöpet, mjölen skulle sviga,
det vill säga att den blev så hård att man skar i kors i kitteln.
Sedan vispade man upp den med sleven, ostmassan fick sjunka till botten.
Då tog man upp den och lade den i ostkläde och ostkar. Den skulle
vändas flera gånger om dagen med en tyngd på, sedan skulle
möset eller vasslan (vätska som blir kvar av mjölen efter ostberedning)
kokas till messmör. Man måste elda mycket för att vasslan skulle
bli kokt till kvällen. Då det blev dags för smörkärning
hade vi en lång och smal träkärna med en stöt (smörkärna
med törel). Korna mjölkade bra så det blev mycket smör.
Grädden lade vi i stora träbyttor, en för varje delägare.
För ostberedningen mättes mjölken ihop så att det skulle
bli så rättvist som möjligt.
Så gick sommaren, dagarna var bra lika varandra förutom då det kom någon hemifrån byn. Andra sommaren före midsommar såg jag inte ett fruntimmer på fjorton dagar. Då fick jag se ett fästfolk nere på vallen som skulle till Bo-Olle. Det var roligt att se ett fruntimmer, men sedan på sommaren kom det folk någon gång om sänder. I både slåttan och skördefolk.
Det var en ljuvlig tid mest första sommaren, då vi var fyra bopigor.
Märta och jag hade mycket trevligt tillsammans. Det var på något
sätt så vilsamt och lugnande att bo i storskogen
Trots att man hade så mycket att uträtta. Fäbodlivets idyll,
dess strävsamma arbete och glädje-ämnen är ett minne blott.
Tiden sopar bort varje spår av små odlade tegar i vildmarken. De
små grå stugorna skall murkna och försvinna, endast en och
annan skall stå kvar som ett minne ännu en tid.
Rosor efter rosor knoppas, svälla, glöda och förgås. Släkten efter släkten framgå och försvinna de också.
/15 jan 2004/ON