Forskarmeny

Familjen Rodling

Följande kommer att handla om syskonen Rodling, Ejnar, Erik och Dagmar, deras levnad och bakgrund.

Familjen synes ha kommit till Stöde på grund av skogsaffärer och ett giftermål. Fadern till barnen ovan, Johan Fredrik Rodling 1847 – 1931 var född i Revsund i Jämtland men kom via Sundsvall till Stöde. Han är omnämnd som inspektor för Ahlsell & Co i Sundsvall. Han kommer till Stöde år 1883 och ingick äktenskap den 29 december år 1887 med Kristina Svedin (Gustafsson) som var dotter till Nils Olof Svedin. En syster till denna Kristina blev gift med Arne Ödmarks, farfar.

Ejnar Rodling var född år 1881 i Stöde. Han var egentligen döpt till Salomon, men bytte namn och lät senare kalla sig Ejnar.
Han läste och studerade, tog studenten och synes ha satsat på kemisk/teknisk utbildning. Han blev chef för Stockholms Superfosfat Fabriks AB, vid bolagets fabrik i Ljungaverk. Han var då bosatt i Ljungaverk en tid. Bodde aldrig i Stöde, utan var under sin fortsatta levnad bosatt i Stockholm. Han blev senare chef för Stora Kopparberg och kom då in i Wallenberg sfären. Han var, enligt egen uppgift, ofta tillsammans med bröderna Marcus och Jakob Wallenberg. Min vän Jakob, brukade han säga. Han var stor på sig.

Ejnar Rodling var gift sig tre gånger. Först med en polska, hans stora kärlek, men hon dog i tbc. Sen så gifte han om sig med en annan kvinna med namnet Bonde, som hade en dotter med sig. Den dottern var faktiskt här i Stöde vid Ejnars begravning. Men han var ju aldrig hemma så att hustrun var visst mera tillsamman med sin chaufför. I alla fall så blev det skilsmässa. Men han gifte om sig en gång till med en ung dam, men han var fortfarande borta för det mesta så det blev skilsmässa även här. Giftermålet blev inte så långvarigt. Inga barn fick han med sina fruar. Han var skild när han dog. Till begravningen sände familjen Wallenberg krans. Trots att han var en sällskapsmänniska så var han ofta ensam. I ett brevkort hem till Sverige en gång så klagar han att han känner sig ensam. Men i Stöde kände han sig som hemma, men han övernattade alltid på hotell Knaust i Sundsvall. Han åkte då ofta ståndsmässigt i stor bil med egen chaufför. När han steg ur bilen så tog han på sig hatt och rock för att vara korrekt. Berättas att dåvarande kommunalnämndens ordförande Kalle Sundin en gång satt och väntade på honom för att få ett samtal med honom klockan 12.00. Han steg ur bilen klockan 12.00 och gick in till Sperring som han skulle hälsa på. Då upplystes han att Kalle Sundin satt ute och väntade och ville träffa honom. ”Jag har inget otalt med Kalle Sundin” svarade han och Kalle fick gå hem utan att få framföra sitt ärende.
När och om han kom någon minut före tiden till ett besök så väntade han ute till dess tiden var inne. Han lär ha varit uppsatt som nummer 10 av företagsledare i Sverige.

Man ville ha en skylt till Huberget och då vände man sig till Rodling med förfrågan om man kunde få ekonomiskt stöd till denna skylt. Det är möjligt att man tänkte passa på att få en av klass om Rodling hjälpte till. När Rodling hörde vad den skulle kosta så tyckte han att skylten var för dyrbar. Då får det vara om den skall kosta så mycket. Vet inte hur det hela avlöpte.

Ibland när han hade bilen till Stöde så brukade han bjuda pojkarna i Sperrings m fl på resa runt i Stöde, säkerligen en upplevelse som uppskattades högt. Men han bestämde att dit och dit fick man inte åka ty där hade han upplevt tråkigheter. Detta hände i slutet av 1950-talet. Han ligger begraven å Stöde kyrkogård, tillsammans med sina syskon. Han avled i maj månad år 1974.

Einar blev ganska dålig mot slutet av sin levnad. Vid hans begravning i Stöde berättade, för Britt Ödmark, den bankdirektör som hade hand om dödsboet att de var tur att han fick dö. Ejnar Rodling var ju van att vara utomlands och bo på Grand hotell. Så att när han mot slutet låg på Sofiahemmet så brukade han ringa efter en taxi ty då skulle han till Grand och äta i dess matsal. Hur han då var klädd, brydde han sig inte om, det var en annan sak. Och det var inte lätt att avstyra dessa resor. Ejnar Rodling var van att bestämma i alla lägen.


Ejnar Rodling hade en broder som hette Erik. Denne for till Schweiz och blev konstnär/ skulptör. Han avled utom lands 1937, men är gravsatt å Stöde kyrkogård.

Systern Dagmar var född år 1890 i Stöde. Hon vistades ofta i Stöde i den Rodlingska gården. Hon hade ingen, vad som är känt, egentlig utbildning utan hon levde ogift som en förmögen fröken.
Hon blev ihjälkörd under en vistelse på Sicilien.
Begravningen hölls i Rom och efter kremering blev hon nedsatt å Stöde kyrkogård tillsammans med sina två bröder. Vid dödstillfället den 17 maj 1973 var hon skriven i Stockholm.

Svensk uppslagsbok

Rodling, Salomon Ejnar, industriman,
f 10/11 1881, examinerades år 1910 från Tekn. Högskolan och var under åren 1911 – 1915 driftingenjör vid Ljungaverk. Efter kompletterande studier bl a i Karlsruhe blev han driftingenjör vid Superfosfatbolagets Trollhätteverk, var överingenjör vid Ljungaverk åren 1918 – 1921. Blev teknisk direktör i Superfosfatbolaget 1922 och var dess verkställande direktör åren 1930 – 1942. Han utsågs år 1942 till verkställande direktör för Stora Kopperbergs bergsslag AB, men lämnade denna befattning år 1948 av hälsoskäl. Rodling var åren 1946 – 1948, fullmäktig i Jernkontoret. Han blev år 1931 ledamot av Ingeniörvetenskapsakademien och år 1939 ledamot av Lantbruksakademien.

Skjulsta 1:12, Stöde

Gården tros vara uppförd omkring år 1900 av fadern till syskonen Rodling. Byggmästare var Olof Åström, Baggnäset Hemmanet bestod då av 14 hektar åker och 497 hektar skog. På senare tid har skogen sålts till Stöde pastorat som var rågranne med Rodlings skog. Ladugårdsbyggnaden renoverades år 1946 för tre hästar och tio nötkreatur. En mangårdsbyggnad är sammanbyggd med ladugård och loge. Även en del av åkermarken har sålts medan en mindre del fortfarande tillhör stamfastigheten, som ägs av familjen till avlidne Alvar Sperring. Den Rodlingska villan inköptes av kommunen och revs i slutet av 1950-talet då man byggde Kommunalhuset, idag Hälsovårdscentralen, på samma tomt. Det fanns flera gårdar på den tiden i Stöde tätort, som var byggda i samma stil.

År 1896 flyttar Per Nilsson Sjölander med hustru och tre barn från Hassela till Ede, Stöde. Sonen Hans Persson Sjölander född år 1877 gifte sig år 1900 med Elisabet Elina Berglund från Gransjö De blev arrendatorer på Rodlings hemmanet å Kärvsta nr 5.

1923 (Sedermera Skjulsta by). Förste arrendator hos Rodlings före dem var Mats Erikssons farfar från Norromängarna. Sjölanders fortsatte med arrendet fram till år 1939 då familjen Sperring med tio barn kom från Tjärnsjön och tar över arrendet. År 1953 lämnade de över arrendet till sonen Alvar och hans hustru Gerda som på den tiden bodde på Huberget. Ladugård och stall samt bostaden var då helrenoverade några år innan. När Alvar och Gerda tog över arrendet så byggde hans föräldrar en gård mitt emot på andra sidan vägen, idag ägd av Inez Sperring.

På senare tid blev Alvar och Gerda Sperring bjudna att köpa den stora ladugården, bostadshuset och lite åkermark. Så blev också beslutat. Gerda bor fortfarande ensam kvar på gården sedan Alvar avled år 1993. Bidragande orsak till denna affär var att Alvars föräldrar en tid varit bosatta och arbetat på gårdens jord och skog. Ejnar Rodling hade under hela sin levnad mycket gott förhållande och samarbete med familjerna Sperring.

Det är ju sagt att Ejnar Rodling aldrig bodde i Stöde sedan har övertagit ledarskapet av industrin i Ljungaverk och senare för Stora Kopparberg. När fadern J.W. Rodling avled år 1931 uthyrdes gården. När Sperrings kom från Tjärnsjön var landsfiskalen Gustaf Eriksson hyresgäst i ”villan”. En senare hyresgäst var faktor Algot Lindgren på Stödesågen. Denne Lindgren hade en medarbetare som hette Thorin som år 1958 byggde en gård intill Sperrings. Gården ägs idag av prästerna Öman.

Enligt boken ”Gods och gårdar” omfattar hemman Skjulsta 1:2 totalt 511 har och att på fastigheten byggdes en gård omkring år 1900. Här byggde inspektorn Rodling en gård i herrgårdsstil, från början målad i vitt men senare i rött. Här bodde då Johan Fredrik med hustrun, som dock avled år 1911, samt sonen Erik och dottern Dagmar. Ejnar var tidigt utflyttad. Fröken Dagmar spelade piano och höll pianolektioner hemma i huset.
Sonen Erik blev konstnär och flyttade till Schweiz, möjligen ekonomiskt stöttad av övriga familjen.

Stöde 28/4 2003 /ON