Forskarmeny

F Ö R S L A G

Sträckningen Norra Stambanan

mellan

Hybo i Hälsingland

och

Näskott i Jämtland

Alternativa sträckningar

Det begav sig så att regeringen år 1873, i följd av oförutsedda prisstegringar och för arbetets påskyndande tillåtit sig att, med frångående av det året förut av riksdagen godkända arbetsplanen för östra och norra stambanan söder om Storvik anvisat inte mindre än 3 milj kronor som riksdagen nu måste anvisa. Detta innebar att riksdagen nu tvingades i efterhand bevilja ett anslag å 3 milj kronor för norra stambanans fortsättning norr om Storvik med uttryckligt förbehåll att arbetsplanen inte fick rubbas.

Norrlandsbanans riktning mellan Hybo och Krokom skulle ha förelagts 1874 års riksdag men blev försenat på grund av att riksdagen år 1873 beslutat om en undersökning
av bansträckningen. Den blev inte klar förrän år 1875. Undersökningen ledde till att järnvägsbyggnadsstyrelsen bibehöll sin ursprungliga plan med en sträckning Torpshammar-Ånge-Gällösund-Östersund och Krokom (Näskott) samt förordade en förändrad sträckning mellan det några mil norr om Hybo byn Välje och tvärbanan. Det nya alternativet, som gick längre västerut, till Ånge var kortare och billigare och ur trafikhänsyn gynnsammare än linjen Välje-Torpshammar med dess starkt brutna terräng.

Ett annat förslag, som kallades det Staaffska förslaget, ville dra linjen norr om Hybo och vidare genom Älvsund mot Johannesfors bruk till någon punkt å tvärbanan vid västra änden av Stödesjön, i trakten av Torpshammar. Från Torpshammar skulle banan fortsätta norrut till Håsjö och därifrån mot nordväst till Dusnäsviken och Näskott. Då linjen Torpshammar – Håsjö lika väl kunde anslutas till Hybo-Välje-Torpshammar eller Hybo-Johannesfors-Torpshammar ansåg man att sistnämnda förslag skulle lämnas åsido. Skälet var längre sträckning och dyrare kostnad. Målet var också att man ville dra in den rika Dellenbygden i järnvägsnätet men att den kopplingen lika väl nås genom Hudiksvallsbanans utdragning till Hybo.

Efter denna utredning återstod två huvudlinjer, den östra förordad av kustbygden och den västra som förfäktades av inlandet, särskilt Jämtland. Den östra gick från Välje
(Hennan) till Torpshammar och vidare norrut för att därefter ledas åt nordväst till Dusnäsviken och Näskott. Den västra gick från Välje (Hennan) till Ånge – som då måste sammanbindas med Torpshammar genom en särskild bansträcka – och vidare till Gällösund, Östersund och Näskott. Återstod då att för sträckan Välje (Hennan) - Östersund välja det västra eller östra alternativet. För att kunna undgå den svåra terrängen mellan Välje (Hennan) och Torpshammar, förordades det västra alternativet som blev kortare sträckning och billigare att bygga. Det östra alternativet skulle i framtiden bl a komma att gagna Sollefteå.

Den kungliga järnvägspropositionen till 1875 års riksdag erhöll följaktligen den lydelse som riksdagen inbjöds att antaga

antingen sträckningen Torpshammar-Ånge-Gällösund- Östersund och Näskott för tvärbanan och Hybo-Välje (Hennan) -Ånge för den uppåtgående stambanan jämte en järnväg från Gällösund till Håsjö.

eller och sträckningen Hybo-Välje (Hennan)-Torpshammar för den uppåtgående stambanan samt Torpshammar-Håsjö- Dusnäsviken- Östersund och Näskott för tvärbanan.

Så här i efterskott vet vi att den västra sträckningen från Hybo (Ljusdal) mot Ånge och Bräcke segrade. Jämtarna hade troligen bättre argument som riksdagen lyssnade på.
Befolkningsmässigt var kanske båda alternativen likvärdiga. Båda sträckningarna gick till ganska stor del genom glesbebyggda områden. Ett skäl till att man valde den östra sträckningen var att man ville slippa dra en järnväg genom den svåra terrängen mellan Välje (Hennan) och Torpshammar.

Planer förelåg också en tid att bygga järnvägen mot Norrland med en östlig sträckning från Hybo upp till Vattjom/Matfors. Den skulle gå väster om Dellensjöarna, förbi Älvsunds by, upp mot Malungen, Johannesfors, förbi Marmen fram till/Vattjom/Matfors där den kunde anslutas till den befintliga järnvägen mot Ånge.

Henning Larsson berättar i en intervju år 1991 för Ragnar Högbom om när järnvägen skulle sträckas förbi Stöde.
När den alternativa sträckningen blev känd att den skulle gå fram på södra sidan av Stödesjön blev det diskussion mellan bönderna i Usland om det skulle bli järnväg eller inte. De hade fått en blick från dem som for till Amerika. När de drog fram järnvägen där så blev marken värd väldigt mycket mer pengar. Så då slog dom vad.

Jon-Olof i Böle slog vad med bonden som bodde i Ulanders. Ulander påstod att järnvägen kom att gå genom Vigge fram mot Stöde. Då säger Jon-Olof: Blir det någon väg genom Vigge så får du gå till stallen min och ta vilken häst du vill ha”. Jon-Olof vann vadet och fick ha hästarna kvar ty det blev ingen järnväg från Vigge till Stöde
/ON