Emil Andersson – handelsresande bio
Emil Andersson har filmat sedan år 1919
Samtal i september år 1966
Tänk er att ni sitter och avnjuter en rolig film och just som det är
som mest fängslande,
så rasar plötsligt golvet undan och ni och era kamrater i bänkarna
dråsar rakt ner i en halmbod. Med bänkar och allt. Panik förstås.
Den händelsen inträffade faktiskt under en filmförevisning på
en loge i Lillmörtsjön när seklet var ungt. De ca 50 åskådarna
som fanns nere i halmboden kravlade sig upp igen och flyttade upp bänkarna
på fastare mark och filmen kunde fortsätta.
Emil Andersson i Stöde, på sin tid handelsresande i biobranschen har mycket att berätta om livet som biografägare. Ett yrke som Andersson hållit på med i 48 år. Var säker på att han kan det.
Han började år 1919 och har hållit på allt sedan dess. Det är klart att den här branschen förändrats en hel del under årens lopp. När han började fick biografägaren åka ut till publiken. Idag är det som bekant tvärtom. Det kunde ha sina sidor att vara biografägare förr i tiden. Andersson var under många år handelsresande i film. Han gjorde långa turnéer och har allt som allt besökt 580 platser och spelat upp vad som på den tiden var bästa vara.
Söka tillstånd
Nu var det inte bara att packa kofferten och sticka iväg. Nej, det fordrades
tillstånd av polismyndigheten på de platser man tänkte besöka.
Dessutom skulle affischer skickas iväg till vaktmästarna för
de lokaler som skulle få besök. Tillstånden gällde dock
för hela polisdistriktet, vilket betydde att man kunde besöka flera
byar på samma tillstånd. Sedan var det att försöka passa
biobesöken så att han kunde åka med gästgivarskjutsarna.
Efter år 1924 löstes dock den frågan genom bilköp. Då
blev det lättare att komma mellan de olika spelplatserna.
Fram till år 1932 fanns det enbart stumfilm. Stumfilmsapparaturen var
inte så invecklad och märkvärdig som våra dagars filmprojektorer
är. Man skulle ju kunna plocka ned och åka snabbt. Så många
platser som möjligt var parollen. Publiken väntade.
Handdrivet
Det var givetvis ett krux att det inte fanns elström. Gatlyse ersatte projektorlampan
och ömsom vänster och högerarm skötte farthållningen
på filmen. Man fick inte dra för sakta och inte för fort. Med
tiden blev man van, säger Andersson.
Affischerna var den enda reklam som man kostade på sig. Och det var inte
billigt det heller. På affischerna kunde det exempelvis stå följande
”Stora Norrlandsbiografen anländer till
………… Maskineriet skötes helt av fackman inom branschen,
OBS Förstklassig Agabelys-ning i maskin, ej att jämföra med vanliga
lysen. Entré 1: -” Dessutom stod det förstås filmens
namn på affischen
Folk kom. Bion var något nytt och inte ville man missa detta. På
skogsbyarna blev det ibland långt mellan besöken och det gjorde att
man tyckte att det var dubbelt så roligt när Andersson med sin magiska
apparatur kom till platsen. Det behövdes inga förhandsbeställningar
om logi
på gästgivargårdarna. När affischen kom upp på byn
så visste man ”att nu kommer Andersson och vill ha logi”.
Handklaver och fiol
Under stumfilmsepoken var det vanligt att Andersson anlitade musikanter med
dragspel, fiol, piano eller alla tillsamman för att göra filmvisningen
så ”naturtrogen” som möjligt. Det fanns noter till filmerna
att beställa, men det vanligaste var att musikanterna spelade på
gehör. Var det en rolig scen då blev de en glad trudelutt, var det
en sorglig blev det t ex ”Dellens vågor” eller något
liknande.
Första filmen som Andersson spelade i Stöde var ”Afrikas urskogar”. Det var på hösten 1920 som denna film visades. Filmen var i sex delar och det betydde att publiken inte kunde missa någon av föreställningarna för att få någon helhetsbild av filmen. Det blev något av en drömstart för biografägaren Andersson som sedan dess har haft många fulla hus i Stöde.
Men det har varit motgångar också. Alla filmer har inte lockat fulla hus. Han har spelat film på 580 platser i Mellannorrland. De är klart att han upplevt många roliga episoder under sin tid som bioman. Till det mindre trevliga hör at han vid ett tillfälle tvingades ”kasta ut” tre personer som saboterade föreställningen. Men annars har allt gått lugnt och städat till på föreställningarna.
Skriv gärna att vi kör film på söndag igen, säger han till slut.
Vilket härmed är gjort
Text och bild/BiM
Emil Alfred Andersson var född i Torps församling den 3 maj 1896.
Antecknad som änkling år 1974. Död den 26/9 1983 i Stöde.