Birgitta Kempe berättar om Nordlanders gård mm
Mangårdsbyggnaden av sten och trä, uppförd år 1902,
innehållande
3 lägenheter, 7 rum, 3 kök, 5 verandor. Källare.
Bostadsinnehavare år 1945 fru Ester Nordlander. Barn: Birger,Doris, Herman
och Eva.
Östanå 2:6 och 2:14. Förvärvad år 1932
Handlande L Edlund köpte en gammal tomt vid Fanbyån, där en
kvarn hade stått i nära 100 år. Han köpte också
en såg. Talade med byggmästare Renström, Martin Nordlander och
hans bror Karl Nordlander om att ett såghus skulle byggas och såg
skulle sättas upp.
Edlund kom ej överens med ovannämnda personer av någon anledning . De finge nöja sig med vad de kunde få in genom sågning av timmer., vilket ej räckte till för dem i början av sågningen. Renström och Martin vore gifta och Karl tänkte också gifta sig. Både Renström och Martin slutade arbetet på sågen. Karl var kvar, tyckte det ej var rätt att lämna Edlund ensam. Någon uppgörelse med Edlund skedde inte, även sedan Karl och jag gift oss. Men Edlund dog och därefter köpte vi sågen av sterbhuset. Karl hade då även byggt snickerifabrik och utökade sågen sedan med hyvel. Men det tarvades många utgifter för att få allt i stånd och för att få det brandförsäkrat.
Karl och jag köpte en tomt på andra sidan ån i Östanå varest vi uppförde vårt hem. Det var bekymmersamt på den tiden vi började arbeta. Jag övertog bokföringen. Man fick ej betalt för arbetet genast, utan först efter räkning och därefter oftast efter påminnelse, så det var mycket arbete därigenom. Men folk tyckte om Karl, och vore uppoffrande på många sätt.
Karl arbetade från tidigt på morgonen till sent på kvällen, länge sedan arbetarna gått hem. Så fort han fått ett arbete färdigt började han genast på ett nytt. Vilade aldrig, förrän han blev gammal. Då lade han sig på en soffa och vilade en stund efter måltiderna. Karl var oförtröttlig, händig och flitig. Han blev sjuk strax före 80 år ålder. Arbetade in i det sista. Jag har aldrig sett honom taga sig ledigt. Han var exempel för oss alla.
Karl hade byggt mycket, Däribland ny damm med flera hus. Vi hade blivit mycket skyldiga och insåg att vi nu måste sälja fabriken. Konsul Svensson i Sundsvall köpte den 26/2 1905. Det var några dagar innan Herman föddes. Konsuln sade efteråt att han förstod varför jag velat ha så bra villkor och hållit på min rätt. Han bildade AB av fem personer, däribland var Karl som tog fem aktier á 1.000 kr styck, men sålde en aktie sedan. Vår nybyggda fastighet i Östanå ingick även i priset. Men vi erhöll 50 års undantagskontrakt att bebo fastigheten och idka med jordbruket.
De 50 åren äro nyligen (på 1950-talet) för några dagar sedan gångna. Vår dotter Doris Stenvall äger nu hemmet. Man tänker sälja det till nära släktingar. Hennes make Knut Stenvall råkade, den 9 nov. 1954, ut för en bilolycka. Han håller nu på att tillfriskna och vi tro och hoppas att han skall bliva fullt återställd. Det är nu ett under för våra ögon och en glädje för våra hjärtan att Gud hör bön.
Karl och jag finge gå igenom många svårigheter som nedslog vårt mod, men vi började på nytt.
En natt blev det översvämning vid fabriken, från ån vid dammen, över land vid norra sidan så att vattnet grävde ett djupt dike vid östra sidan av fabriksbyggnaden på södra sidan där det tog bort ett bra jordstycke på väg rätt ned till ån. Karl hade mycket arbete innan han fick bort vattnet och återställt förödelsen. Han lade kajförstärkning och högre landfästen så det aldrig sedan hände något liknande.
Fabriken brann upp år 1910. Karl köpte därefter in tomten,
där han byggde en ny fabrik med såg, hyvel, kvarn och elektricitetsverk.
Samtidigt återköpte han vårt hem, Nordlandet och Fridkulle
i Östanå. Där byggde han snickerifabrik med nya dyrbara maskiner
och verktyg för el-drift. Även denna snickerifabrik brann upp med
allt.
Till sist byggde han upp en byggnad på samma plats, vilken han icke hann
fullborda.
Här några data om Nordlanderska Fabriken.
I Sundsvalls Tidning 10/7 1909 skriver man om en stor eldsvåda. ”Fanby Träförädlingsfabrik nedbrunnen. Hela fabriken och stora virkeslager lågornas rov. Alla hade slutat arbetet för dagen. Brädgården räddades. Fabrikshus, torkhus, maskinhus, två med virke fyllda magasin och en stallbyggnad brann ned. Vindstilla varför skogen ovanför som fattade eld kunde räddas. Ett 70-tal standards finare virke förstördes, värde 8 – 10 000:- Alla maskiner, en ram, en hyvel, och 7 – 8 snickerimaskiner förstördes. Ångmaskinen skadades och ångpannan förstördes. Branden började i såghuset. Bara ett par böcker räddades på kontoret. Snickarna i fabriken fick sina verktyg förstörda varför de gör en stor förlust.
Fanby Träförädlingsfabrik bildades år 1905 och köpte den nu brunna fastigheten, som varit igång säkert ett 10-tal år. Omkring 25 arbetare sysselsattes i fabriken. Den har upplag i Sundsvall där den Ömanska snickerifabriken inköptes och drives av bolaget. Bolaget har sålt hyvlade trävaror, byggnadssnickerier och möbler, mest inom orten.”
Om kvarnen, som senare fanns där, sägs ingenting i ST. Är den skapad vid återuppbyggnaden. Kraftstationen fanns 1893 då man drog ström till Edlundska affären och erbjöd baptisterna ström till kapellet. Var det vattennivån eller drevs el-verket med ångmaskinen? Jobbarna hade egna verktyg och brädgården räddades. Men när byggdes fabriken? År 1905 var den tydligen redan minst 10 år gammal. Var det Fanby såg som fanns där tidigare och var första början på verksamheten där?
En del av fabriken fanns uppe på kullen i närheten av bostadshuset. I den lokalen fanns två lägenheter. Här brann den fabriken i april 1937. Många snickerimaskiner blev då förstörda. Erik Svedin (Mona på Hubergets far) med sin fru Dagmar född Jönsson bodde i den ena och Leander Fankvist med familj i den andra. I den stora huvudbyggnaden fanns minst tre lägenheter. Där bodde på 30-talet, förutom familjen Nordlander, mjölnaren Nestor Olsson med fru Selma, Olle och Hildur Svensson och senare Harald Nordin.
Fabrikens produkter såldes främst i närområdet men även
via Ömanska fabriken i Sundsvall. Man gjorde fina möbler men tillverkningen
lades snart ned. Jag fick förmånen att se ett komplett matsalsmöblemang
härifrån i Östersund. Ceda Norling,
fosterdotter hos Grundins ( där Marta Lisa Å. nu bor) hade fått
dem i arv. Jag försökte förmå henne att testamentera möblerna
till Stöde Hembygdsförening men det blev inte så. I de flesta
hus som byggdes i bygden, åtminstone fram till 30-talet var fönster
och dörrar härifrån. I Betelkapellet finns säkert många
snickeriet härifrån. Innanfönster till Stöde kyrka levererades
i slutet av 1800-talet. (Det var ju en snickerifabrik norromån någon
gång på 30-talet)
Jag har hört, men inte sett några fakta om, att man hade ett svagdricksbryggeri
här en tid. En stor produkt från fabriken var likkistor. Fabriken
och bostaden låg på var sin sida om ån. Bron emellan var av
betong med dammluckor och insläpp till turbinen.
(När började man använda betong?). En smedja fanns vid ån
på behörigt avstånd från andra byggnader. Vid smedjan
hade man dopplats för Pingstvännerna, troligen även tidigare
för baptister.
Vilka var nu ägare till Fanby såg, Från början vet jag inte, men det ser ut som om Karl Nordlander började år 1905. Var pengarna kom ifrån till köp och investeringar är också okänt liksom ev delägare. Fru Ester? Nordlander var född Bergendal, född i Kristianstad, Skåne. Kanske hon hade tillgångar? Karl Nordlander som var från ”Mårtes” i Tjärnan hade varit i Amerika någon tid? och lärt en del om träförädling. Fyra barn fanns i familjen, Birger, Herman, Doris och Eva.
Birger som var ingenjör flyttade till USA. Herman blev ingenjör och var länge lärare vid en teknisk skola STI i Stockholm. Han var också länge föreståndare för söndagsskolan i Stockholms första baptistförsamling. Doris blev distriktsbarnmorska i Stensele och Eva blev kvar hemma. Hon var organist i Filadelfia och pianolärarinna. Många har klinkat ”Für Elise” hos henne. Hon flyttade sedermera till Stensele och var senast bosatt i Skåne. Familjen Nordlander blev medlemmar i Pingstförsamlingen när man lämnade baptisterna. Platsen där bostadshuset stod kallade man Fridkullen.
På 40-talet övertogs verksamheten av Nordin och Nilsson som kom norrifrån. En av dem, kanske bägge, kom från Boliden, Harald Nordin var ingenjör, men Nilssons kompetens känner jag inte. Bägge var varmt religiösa, Pingstvänner.
Nu hände det saker. Dom var s.k. entreprenörer. Byggde en olycksdrabbad fabrik för konstgummi i Ljungaverk, köpte in en del skog och sågade. För att lättare kunna lasta ut i bilismens tidevarv, byggde man en såg på Östanåsidan av ån. Kvarnen var inte till deras belåtenhet varför man byggde upp en helt ny kvarn år 1943 i ”Hammarrena” Man behövde inte numera ha kvarnen vid vattendrag, men läget vid stora vägen var bra både för expresserna och för andra som hade kvarnärenden. Den är nu sedan länge nedlagd. Köptes av Bruno Edström som gjorde om den till bostad.
Nordin och Nilsson stod också som idégivare och byggde en vattenledning för stora delar av Fanbyns vattenbehov. Det grävdes, sprängdes, lades ner rör, byggdes pumphus och vattentorn. Sedan bildades en förening för skötseln av anläggningen. Vart Nilsson med tiden tog vägen, om han blev kvar i Stöde vet jag inte, men Nordin blev baningenjör i Kiruna. Han fixade så att skrothandlaren Birger Hultin skulle demontera järnvägsbron över Rautasälven. Den skulle bytas ut mot en kraftigare . Men det blev ingen bra affär för Hultin. Tågen gick så ofta så man fick ingen arbetsro, så jobbet tog för lång tid.
Idag är allt som påminner om Nordlanderska fabriken borta. Bostadshuset brändes ned – synd – men det vart för dyrt att renovera. Men efter stranden och på åns botten nedströms fabriken kan man fortfarande se att stranden bitvis består av s.k. bakved och att hämta upp virke från botten var en sport för ungdomliga dykare som badade där. Foton av hur det var, kanske Glenn Björk eller Lennart Eriksson har. Kanske hos de efterlevande i familjen, det kan finnas något i den vägen.
Denna berättelse är nedtecknad av Lars Eriksson i Bollnäs, född
och uppväxt i Stöde, och som brev sänd till Ragnar Högbom,
Hammarn, Stöde, vid jultiden år 2001. Lars Eriksson är uppväxt
intill det aktuella/beskrivna området.
/ON
Nordlanders gård i Östanå. På begäran nedbränd
av Stöde brandkår den
28 december år 1968.
