Denna korta levnadsbeskrivning över Niklas Bergström grundar sig
på uppgifter, som jag forskat fram av människor som stod honom nära.
Den 31 juli 1890 föddes Per Niklas Bergström i Fanbyn som son till
Carl Petter Bergström och Britta Mathilda f. Lundgren. Sonen växte
upp och utvecklade snart sin speciella personlighet. Han älskade naturen,
fågelsången och alla vilda och tama djur. Niklas tycks också
ha varit ungdomens bäste vän.
Genom sitt sätt att vara, kom Niklas att skilja sig från folk i allmänhet.
Han var en tänkare som kunde skriva dikter med djup och allvar i, som han
läste vid högtidliga tillfällen. Niklas gästfrihet var väl
känd, hans hem stod öppet för alla oavsett ålder. Niklas
blev dock mest känd i Stöde med omnejd genom sitt aldrig sviktande
humör och sin slagfärdighet.
Ett utmärkande drag hos vår vän Niklas var hans totala brist
på respekt för den så kallade överheten, oavsett det gällde
landshövding, landsfiskal eller andra som ansåg sig tillhöra
samhällets toppar. Hans satir kunde vara oerhört giftig när han
ansåg sig förorättad eller nedvärderad.
Mindre omtalad är hans förmåga att bota diverse krämpor
som utslag och andra sjukdomar. Niklas menade att man kunde drabbas av detta
om man exempelvis tömt hetvatten utan att först varna ”småfolket”.
Straffet för sådana tilltag var att man ”råke ti”
i form av olika slags åkommor. Nuförtiden kanske vi ler lite överlägset
åt detta, men det finns många som kan berätta om att de blivit
botade av Niklas vid sådana krämpor.
Niklas liv var så olika dagens. Hela hans verksamma liv kom han att arbeta
med djur, främst kor och getter. Därför kom han att tillbringa
inte mindre än 33 somrar och 10 vintrar i Fanbybodarna. Vissa år
kunde han ha ända upp till 62 djur att ha omsorg om. Hans sista år
som ”bopiga” blev år 1958. Niklas blev också den siste
som bedrev fäbodliv på de en gång så stora Fanbybodarna.
En epok var därmed till ända.
Den ängsmark som vårdades av Niklas och andra fäbodvallarnas
folk under generationer har idag återtagits av skogen.
När man idag tänker på fäbodlivet tänker man kanske
på soliga dagar på fäbodvallen och inte på kalla regnig
sensommarkvällar när kor och getter blev kvar i skogen efter jakt
på svamp. Då återstod inget annat än att gå och
leta dem i mörker, regn och blåst. Allt var inte bara idyll.
Efter en tids sjukdom avled Niklas Bergström på Sundsvalls Sjukhus
påskdagen den 1 april 1961 sedan han, trots läkarnas uppmaning, vägrat
åka hem dagen före.
Liksom vi andra, hade Niklas säkert sina fel och brister. Men vi skall
inte döma, endast vara tacksamma att det finns människor som skiljer
sig från mängden. Världen skulle vara mycket fattigare utan
dem som har mod att vara annorlunda.
För att citera J.L. Runeberg ”Något tålde han att skrattas
åt, men hedras mer ändå”.
Nu till en del av de historier som berättats om Niklas.
Knappar för tokiga
När SCA:s stora kontorskomplex på Norrmalm var nytt, blev Niklas
erbjuden av en god vän att följa med dit. Han antog erbjudandet.
Väl inkommen i stora entrén gick den gode vännen in i ett rum
för att uträtta sitt ärende, och Niklas blev ensam i entrén.
Säkert blev han imponerad av allt han såg av konst och dyrbarheter.
När han gick och tittade på alla sevärdheterna fick han syn
på en knapp där det stod : "Tryck här".
Det gjorde Niklas.
En man med blanka knappar på uniformen kom springande och undrade vad
han ville.
---Inte vill ja någe.
— Ni tryckte ju på knappen.
---Ja, hä stå ju på skylten...
Vaktmästaren tappade tålamodet och utbrast:
— Nej, nu tror jag att dårarna från landet kommit till stan.
— Å i stan behöver man bare trycke på en knapp sa kom
toka å spring...
Fotarbete
En så kallad finare sorts fru kom en gång till Fanbybodarna och
fick se Niklas i arbete med att bearbeta (trö) smöret efter det han
kärnat. Hon såg på en stund och täckte tydligen att det
verkade ohygieniskt, så hon frågade.
- Arbetar verkligen Bergström med bara händerna?
— Ja, ja tyckte hä var sa lite den här gånga, sa hä
var int lönt å ta tå sä skorna, svarade Niklas.
Historien om Matsson
Niklas som var en stor djurvän, var ägare till flera hundar. Den
mest berömda blev nog Matsson. Hur han fick sitt namn var en typisk Niklas-historia.
En dag var Niklas ute på byn med sitt nyförvärv, en hund av
mycket obestämd ras, överviktig och långt ifrån vacker.
Så mötte de den myndige vägmästaren Matsson. När Matsson
fick syn på Niklas och hans hund, frågade han syrligt vad en så
ful hund kunde heta. Utan betänketid svarade Niklas:
--Han heter Matsson -- söm alle anne fulinger.
Åren gick och Matsson blev gammal och måste avlivas. Följande
skriftväxling kom att ske mellan Niklas och Stöde kommunalkontor:
”Härmed meddelas att min älskade Matsson, född den 4 okt
1938, hastigt avlidit den 1 feb.1950 sörjd av mig Niklas Bergström,
Fanbyn, Slättån.
En tröst i sorgen det mig ger att skatt för Matsson behövs ej
mer.”
Svar från Stöde Kommunalkontor:
”Personalen på Stöde Kommunalkontor vill härmed, sedan
vi erfarit att Eder älskade Matsson hastigt avlidit, uttala sitt varma
deltagande i den stora sorgen som drabbat Eder.
Vi skatten saknar, och djupt den svider,
Vi dock hoppas att blott det lider,
Om några månader en ny hund haves,
Och skatt för den hos oss betales.”
Besök av landshövdingen.
Landshövdingsparet var en gång på genomresa i Stödebygden.
Även Niklas fick besök i Fanbybodarna. Förmodligen hade paret
fått höra talas om den säregne mannen.
När de kom fram till boan höll Niklas på med att kärna
smör. Sin vana trogen skulle han bjuda på något. Niklas tog
det som var närmast till hands. Ur smörkärnan öste han upp
tjock grädde i varsitt fat åt de celebra gästerna. Landshövdingsfrun
undrade försynt vad de blev bjudna på. Niklas – som behandlade
hög som låg lika – svarade:
---Ät å tig!
Kaffegäster
På grund av sin gästfrihet, sitt ovanliga yrke, samt sin berömda
slagfärdighet, blev det att Niklas fick mycket besök i Fanbybodarna.
Många gånger säkert välkommet, men ibland också
irriterande om gästerna blev för många. Men han hade sina knep
om brödåtgången skulle bli för stor – som vi ska
se av följande:
Vid ett tillfälle när han tyckte att brödet på kakfatet
minskade oroväckande, sade han på ett sätt som bara han kunnde:
-Käre I, vri på fatet sa ä int stälp.
-------------------------------------------------------
Ett annat knep han hade var att han inte skar vetelängderna helt av, så
när kaffegästerna tog en vetebrödskiva, kunde hela längden
följa med. Då blev Niklas kommentar:
-- Du tänker fäll inte ta allting, hä kan komme fler tomkäfter.
-------------------------------------------------------
Vid ett annat tillfälle hade det kommit kaffefrämmande som kanske
inte var så välkommet, han tyst för sig själv, men dock
så pass högt att det skulle höras.
-- Man skulle fäll egentligen inte ha hålle på töcken
då man nyss varit bakom knuten.
-------------------------------------------------
En dag kom Mårtes Jöns på besök hos Niklas. Sin vana
trogen bjöd han på kaffe med bröd. – Niklas tycks ha haft
god tillgång till det senare. Jöns lät det väl smaka, sugen
som han var efter promenaden från Tjärnan. När så Jöns
gjort slut på kakfatet, tackat för sig och skulle gå, sade
Niklas:
-- Du ska ha tack för att Du kom, men hä bli bra tomt ätter däg.
-- Ja men hä kom fäll snart nan fler, tröstade Jöns.
-- Ja mende att hä vart bra tomt på brödfate…
-------------------------------------------------------
På trettiotalet förekom det en hel del vägarbete i Stöde,
bl.a. efter Gransjövägen. Vägarbetarna bestod mest av så
kallade AK:are (arbetskommisionen). En dag kom några av dessa till Niklas
i boan och presenterade sig som AK:are. Niklas tyckte att dessa var lite breda
och storbukiga. Därför sa han:
--Ä Ifrån A.K. Å ja söm trodde I va från B.B.
-------------------------------------------------------
En annan gång var Niklas i samma affär och kom i samspråk med
en kvinna. De kom att samtala om en gemensam bekant som hette Karin. På
kvinnans fråga om Niklas kunde komma ihåg vad Karin hette som ogift.
Svarade Niklas efter att ha funderat en lång stund:
--Ja undrar om hon inte hette Karin innan hon gifte sig å.
-------------------------------------------------------
När Niklas en dag kom till affären fick han se Fanbyns längste
man därinne. Efter att ha studerat honom noga från topp till tå
både länge och väl, utbrister han:
-- Ä du så lång, eller står du å gär till
däg?
-------------------------------------------------------
På väg till affären medels spark mötte Niklas en man,
varvid följande dialog utspann sig:
-- Jaha Niklas du är ute å åke spark.
--Ja du förstår ja försökte åke inne, men hå
gick sa dåligt sa ja gatt ut å si ätter om hä gick bätter.
/Ragnar Högbom
