Bynamnen kring Stödesjön

av DAVID PALM

I allmänhet berättar inga skriftliga dokument om den tid, när en by eller gård grundades. Åtminstone inte när det gäller byar och gårdar från gamla tider. Tvärtom brukar det dröja en avsevärd tid, innan en by dyker upp i dokument av ett eller annat slag. Så sparsamma som köpebrev och andra liknande handlingar är från t.ex. medeltiden, är det inte underligt, om byarna i en socken inte alls kommer att nämnas då. Byarna i Stöde finns inte nämnda i några medeltida handlingar – såvitt jag vet. Däremot är tretton olika byar i Torp dokumenterade från 1400-talet, nio från Borgsjö och fem från Attmar. Människor kanske inte hade bosatt sig inom det område, som nu kallas Stöde? Socknen kanske inte fanns till? Jo, Stöde socken nämnes åtminstone 1314 och 1316. Några byar måste alltså ha funnits där redan då. Men tillfälligheterna har gjort, att de inte blivit nämnda förrän i 1500-talets skatteböcker och liknande längder.

Endast i ett fall känner jag anläggningsåret för en by. Stödekomministern Magn. N. Nordenström uppger i sin beskrivning över socknen (1769), att Västanbäck på norra finnmarken anlades 1765.
Genom att jämföra den av Johan Nordlander utgivna skatteboken för Medelpad 1543 och Nordenströms förteckning över Stödes byar på hans tid får vi reda på vilka byar, som i stort sett kommit till mellan 1540-talet och 1760-talet. Jämte det ovannämnda Västanbäck skulle det bli byarna Böle, Tjärnsjön, Ulvsjön, Gransjön, Hullsjön, Lillström och Stormyra.

Nordenström säger om de sex sistnämnda, att de är finnbyar. Enligt samma sagesman skall Ulvsjön och Hullsjön vara de äldsta och ha fått sina åbor från Tavastland i Finland på drottning Kristinas tid eller något tidigare.

Det är mycket vanskligare att ange den tid, då byarna i socknens centrala delar uppstod. I stort sett har de nog uppstått före år 1500, alltså under medeltiden och forntiden, eftersom de finns med i den tidigare nämnda skatteboken av år 1543.
Där nämnes följande: Västerlo och Österlo, Nedansjö, Vigge, Ede, Fanbyn, Källsta, Ökne, Usland, Östanå, Kärvsta, Gräfte och Edsta.
Låt oss först försöka fastställa den relativa kronologin för de gamla byarna, d.v.s. den inbördes ordning, i vilken de uppstått.
Bynamnens betydelse kan hjälpa oss ett stycke på väg. Byarna har nämligen ibland namn, som anger deras läge eller ålder i förhållande till andra i grannskapet. Så är det t.ex. uppenbart genom själva namnet, att Loböle är yngre än Lo. Senare leden –böle betyder ”utflyttargård”, och namnet kan alltså återges med ”den till Lo hörande eller från Lo upptagna utflyttargården”.

Vi kan börja i Slättåbygden. Där ligger byarna Fanbyn, Ökne, Usland, Östanå och Gräfte. Av dessa är troligen Fanbyn den äldsta. Namnet skrevs på 1500-talet Fforneby och liknande. Förleden är tydligen adjektivet forn, som betyder ”gammal”; jfr ord som forntiden, fornnordisk, fornminnen. Namnet Fanbyn anger alltså, att byn var äldre än angränsande byar, då namnet växte fram.

Byarna omkring måste ha uppstått senare än F. Men det betyder inte, att de alla är av precis samma ålder inbördes. Östanå betyder ”öster om ån”, d.v.s. Slättån, och namnet har således uppstått i motsättning till bebyggelsen väster om ån. Men om den bebyggelsen då bestod endast av Fanbyn, eller om Ökne och Gräfte fanns med, ja, därom säger namnet ingenting.

Att Ökne självt är yngre än Fanbyn antydes inte endast av namnet på denna by, utan också av byn Öknes eget namn. Detta betyder nämligen ”ödemark”; det är samma ord som vårt öken. En sådan namngivning förutsätter tillvaron av en bygd, varifrån man flyttar till obygden. Ökne kan alltså inte gärna höra till vad man kallar den primära, den ursprungliga bosättningen.
Bynamnet Gräfte torde liksom ett likalydande jämtländskt bynamn (i Mattmar) innehålla ett gammalt ord gräft med betydelsen ”grop”, ”grav” o.d. Den sakliga grunden för namnet i Stöde känner jag inte till. Någon upplysning om byns ålder i förhållande till grannbyarna ger namnet inte. Nordenström upplyser i sin Stöde-beskrivning, att Fanbyn, Ökne och Gräfte på hans tid var ”något när åtskilde i skattåkren, men äljest i skog och mark samfälde”. Detta tyder på gammal fullständig gemenskap.

Oklart till sin betydelse är också Usland. Förleden är alldeles obegriplig. Det finns ett lika obegripligt Usland på Alnön. Men senare leden är det vanliga ordet land, som i gamla gård- och bynamn har betytt ”markområde”, ofta vid vattendrag. Det ser ut, som om bebyggelser med namn på –land i många fall skulle vara avläggare av äldre bebyggelser. Så är fallet exempelvis i Vissland i Torp, som ursprungligen torde ha hört till byn Ålsta. Usland i Stöde kan därför inte antagas höra till de primära bebyggelserna utan torde liksom Östanå från början vara del av Fanbyn.

Norr om Ljungans utlopp i Stödesjön ligger de tre byarna Källsta, Edsta och Kärvsta. Vi kan lämna därhän, vad namnens förleder betyder och i stället intressera oss för senare leden, -sta. Somliga forskare menar att denna efterled i ortsnamn nyttjats i betydelsen ”mjölkställe”, ”fäbod” eller liknande. Byar med sådant namn syns då ursprungligen ha varit ställen, där en äldre by haft sina kreatur. Först senare har dessa mjölkställen eller fäbodar fått fast bosättning och blivit gårdar eller byar. De tre nämnda Källsta, Edsta och Kärvsta skulle under sådana omständigheter från början ha hört till någon by i grannskapet. Det ligger närmast till hands att anta, att de hört till Ede.

Denna bys namn innehåller ordet ed ”gång, passage”, ”ställe utmed vattendrag, där man måste lämna båtarna och gå på stranden”. Namnet betecknar således från början inte någon bebyggelse utan en del av terrängen, och det har först senare fästs vid en by (gård), som vuxit upp på stället. Men bynamn av denna typ, osammansatta och från början naturbetecknande, har visat sig ofta höra till de allra äldsta i en viss avgränsad bygd. Naturligt nog. Särskiljande förleder behövs inte, förrän bygden blivit tätare. Vi kan hämta belysande exempel från Islands bebyggelsehistoria. I Egils saga berättas det, att Egil byggde en gård at Borg, vilket betyder ”vid borg”. Borg betecknade den höjd, där Egil byggde sin gård. En annan islänning bodde at Haugum; vi har i vårt land alldeles motsvarande namn, Höga, som innehåller ordet hög. En tredje gård bar namnet at Straumi; vi har många bebyggelser med samma namn, Ström.
Byn Ede har alltså ett namn, som mycket väl kan vara äldre än de tre –sta-namnen. Och det är inte alltför djärvt att förmoda, att de tre byarna äldst hört till Ede.
Lo hör till samma slags namn som Ede. Också det är ett osammansatt namn och från början naturbetecknande. Alldeles klart till sin betydelse är det inte, med det torde ange antingen ”glänta i skogen” eller ”ängsslåtter (vid vatten)”. Den omständigheten, att Ede och Lo hör till samma namntyp, säger emellertid inte, att de har samma ålder. De tillhör olika delar av bygden kring sjön, och vi kan alltså endast säga: I sin sockendel är Ede äldst, att döma av namntypen, och i sin del av socknen är Lo äldst.
Men skulle Lo ursprungligen betecknat en ängsslåtter, såsom ordet lo tycks göra i vissa norska bygder än i dag, så tycks platsen från början ha hört till en äldre gård eller by. Vilken? Kanske Nedansjö.

Det är möjligt, att namnet Nedansjö, som ju betyder ”(byn) vid nedre ändan av sjön”, givits av bybor vid övre ändan av samma sjö, snarast i Fanbyn eller Ede. I så fall skulle vi kunna säga: alltså måste Nedansjö vara en yngre bebyggelse än de nämnda byarna.
Nordenström säger i sin beskrivning över Stöde, att Nedansjö fordom var fäbodställe men anger inte under vilken gård eller by. I och för sig är det inte otänkbart, att Nedansjö börjat sin historia som fäbod. I så fall kan den tänkas ha haft anknytning väster ut, till den uråldriga byn Ede, men kan också ha haft samband österut, liksom Boda i Torp tycks ha tagits upp som fäbod från Stödehållet.
Saken kan emellertid ligga till på ett annat sätt. Namnet Nedansjö kan vara givet av vägfarande. Jag citerar mig själv i ”Ålsta” 1931: ”Här (d.v.s. i Nedansjö) var utan tvivel en viktig plats under de tider då det inte fanns järnväg här i bygden, och då vägarna i allmänhet var ridvägar. Då tog man sig lättare fram på vattnet än på land. När pilgrimer och birkarlar och andra vägfarande vandrande stigen längs Ljungan mot Jämtland och Tröndelagen med Nidaros domkyrka och Helig Olafs reliker, tvingades de av älvens forsar att söka sig fram på vägarna. Men när de nådde Stödesjön, gingo de alldeles säkert med glädje i båtarna och rodde upp mot Stöde”.
Det blir desto sannolikare, att Nedansjö är givet av vägfarande, som det vid övre ändan av sjön finns ett namn, som med visshet har med resor i gammal tid att göra. Sockennamnet Stöde betyder ”båtställe” och var äldst namnet på den båtstad, där resenärerna österifrån stego i land efter rodden över sjön. Som jag tidigare har sagt, har Fanbyn möjligen haft namnet Stöde; båtstället kan ha legat just där.
Namnet Nedansjö ger oss alltså inte klart besked om byns ålder i förhållande till de andra byarna kring sjön.

Till början av sidan